Dani Strömbäck, filmmusikkompositör

Den finska Jussistatyetten som han fick på den finländska filmens stora Jussigala i slutet av januari samt Drakenpriset som han tilldelades på den nordiska Göteborgs filmfestival i början av februari. Det sistnämnda var direkt historiskt eftersom det var första gången kategorin filmmusik var med överhuvudtaget på festivalen.
  – Det var förstås väldigt roligt att bli uppmärksammad, filmmusik lyfts ju sällan fram direkt, säger Dani.


Han visste direkt han såg manuset att det var en bra berättelse Härö hade på gång, och han komponerade temamusiken utgående från det första intrycket, utan att ha sett en enda inspelad scen.
  – När man skriver filmmusik måste man lägga sitt eget ego åt sidan och låta filmen styra och stå i centrum, det är bara att gå på känsla. Och i den här filmen finns mycket känsla.


Det är inte första gången Dani skrivit filmmusik. För fem år sedan blev han uppringd av den svenske regissören Kjell Sundvall (Jägarna, Grabben i graven bredvid), som hade hört hans musik och tyckte att den skulle passa till hans film Vinnare och förlorare.
  – De skickade några filmklipp och jag gjorde musik till dem och fick jobbet. Jag har med femton minuter musik i den filmen och resten gjordes av en svensk kompositör, Jean-Paul Wall. Våra stilar passade bra ihop.

 

 

Ungefär på samma sätt gick det till när Klaus Härö hörde av sig.
  – Han tog kontakt för att han hade fastnat för en av pianolåtarna på min senaste skiva For Sleepless Nights, och tyckte att den musiken innehöll den känsla han ville ha i Post till pastor Jakob. Jag är verkligen glad över filmens framgångar, det är den värd.

 

”Skamlöst skickliga roller spelade av Kaarina Hazard och Heikki Nousiainen. En mänsklig film om stora livsfrågor.”, skrev Hufvudstadsbladets recensent om filmen, och Dani håller med i bedömningen av skådespelarna.


Nousiainen spelar den blinde och bräcklige pastor Jakob som håller till i en avlägsen landsortsförsamling, som tömts på folk för länge sen. Hazard spelar den benådade livstidsfången Leila  som  får i uppgift att sköta korrespondensen, att läsa upp breven som kommer till pastorn och anteckna svaren. Regin, historien, skådespelarna, det lågmälda berättandet, filmaren Tuomo Hutris fantastiska bilder, och musiken har bidragit till att pris efter pris landar i filmteamets händer.
  – Filmen är en lågmäld historia som utspelar sig i en liten värld; prästgården, trädgården och kyrkan och musiken skulle passa denna prästens lilla värld. Jag testade med andra instrument, men till slut blev det bara flygel,  tramporgel och kyrkklockor.

 

Det är regissören och klipparen som är den allra viktigaste kontakten i filmteamet för den som gör musiken.  För att musiken och filmscenerna ska följas krävs nära samarbete.
  – Jag har levererat rätt mycket material, och ibland har det faktiskt varit musiken som styrt när scenen har klippts.


Första gången Dani fick motta ett pris för filmmusiken var på den finländska filmens Jussigalan den sista januari.
  – Jag hade nog inte riktigt förstått hur stor den galan är för den finländska filmen, men det mest spännande för mig var nog att hålla tacktal på finska, skrattar han. Det blev det korta formuläret.

 

 

En vecka senare fick han hålla tacktal på engelska när han tilldelades det första filmmusikpriset någonsin på Göteborgs filmfestival där nordiska filmer tävlar.
  – Det är klart att det är roligt att få pris, men lika roligt var utbytet med andra kompositörer och filmmänniskor från hela Europa som var på galan. Att komponera musik är ju oftast ett rätt ensamt jobb.

 

 

Dani åtar sig förstås gärna mera filmmusikjobb, men ännu vid intervjutillfället hade han inte blivit nerringd av hollywoodproducenterna.
  – Men visst vore det en rolig erfarenhet att medverka i en Hollywoodproduktion. Budgeten är ju en helt annan för en sådan än för nordiska filmer och det kan vara ett team på  20 personer som jobbar enbart med musik och ljuddesign.

 

Själv ser han mycket film, och har inrättat en hemmabio i den röda stugan i hembyn Nämpnäs i Närpes.
  – Allra helst ser jag konstfilm, gärna europeiska. Jag tycker om polacken Kieslowskis filmer till exempel. Men den animerade Wall-E hade mycket skicklig ljuddesign. På senare år har jag faktiskt börjat lyssna mer på musiken när jag ser på film.


Men visst ser han också amerikansk action någon gång, och han kunde mycket väl tänka sig att komponera musik till en riktig hårdkokt actionrulle om han får möjlighet.
  – I det här yrket är det väldigt viktigt att vara mångsidig. Därför lyssnar jag också på all möjlig musik, allt från Frank Zappa till techno.  Och jag spelar också gärna olika genrer i mina olika bandprojekt. Man kan alltid få idéer och intryck från olika musikstilar.

 

Ett par filmer per år är lagom takt för musikskrivandet.  När man håller på med musik till en film finns den i huvudet hela tiden och därför är det viktigt med pauser däremellan.
  – Då är jag riktigt lat och sitter bara och funderar, läser, eller så drar jag ett och annat penseldrag på någon målarduk.

 

Förutom de två långfilmerna har Dani mest gjort musik till dokumentärer och tv-program som till exempel Strömsö och Kotikatu. Just nu håller han på med musiken till en finsk dokumentär som spelas in i New York.  Med tanke på att New York är något av hans andra hemstad där han studerat musik och jobbat flera år vid Steinway & Sons  och för snart tjugo år sedan träffade hustrun Jessica,  är det ett projekt som passar honom som hand i handske.
  – Jag får väl plocka fram storstadstempot även om jag sitter och skriver musik i Nämpnäs där det som mest stör skaparron brukar vara en och annan fågel.

 

 

På senaste skivan kan man faktiskt höra en sådan fågel om man lyssnar riktigt noga. Den kom flygande så fort han satte sig vid pianot, oavsett vilken tid på dygnet det var, och sjöng med av hjärtans lust.

  – På ett ställe fick jag inte bort fågelkvittret, men jag tänkte att det måste få vara med då den nu var så enveten.