Vaude!

  Eftersom jag nu sitter här och skriver om Vaude! och inte är klar på lång väg, antar jag att ni kan gissa hur det gick för mig. Jag blev väldigt glad när jag fick beskedet att jag antagits.

Lägret i Pargas (2.1–11.1) är verkligen något jag kommer att minnas länge. Från alla håll runt om i Svenskfinland hade skådespelare, musiker, sångare och dansare samlats till ett gemensamt läger för intensiv övning.

  Jag tror ändå ingen av oss som hade blivit antagna till detta projekt hade trott att dagarna skulle vara så intensiva som de var. Klockan 9 serverades frukost och från klockan 10 övade vi ända till klockan 20, med några små pauser förstås.

  Även om det kunde bli lite tröttsamt ibland var det mer lyx än jobb att få jobba hela dagarna långa med det man verkligen brinner för. Dansarna fick dansa, sångarna sjunga, musikerna spela och så vidare. Vi behövde alltså inte göra något annat än det vi hade kommit dit för. Ingen matte, biologi eller historia – bara musik och teater!

Vad jag inte kan låta bli att förundras över är hur bra alla vi dryga 50 pers "synkade" tillsammans. Den samhörighet som uppstod mellan oss ungdomar är något man oftast bara drömmer om. Jag antar att det har något att göra med att vi alla delar samma intresse; underhålla och sprida glädje.

  Dessutom handlar allt detta om lagarbete. Ingen av oss, hur duktiga vi än är, skulle kunna skapa denna produktion ensam. Vi behöver allas talanger, och allas talanger tillsammans kommer att skapa Vaude!

På vår fritid efter klockan 20 försökte vi spendera så mycket tid tillsammans som vi bara orkade. Vi hyrde filmer, beställde pizza och bara låg och pratade i våra små krypin på golvet i den stora gymnastiksalen. Snacka om mysigt! Trots de intensiva dagarna hade alla ork till att skapa denna gemenskap. 

Vad jag personligen gillade mest med lägret, var de kvällar då någon slog sig ner vi pianot och bara började jamma på något. Efter bara några minuter hade de flesta samlats för att bidra med improviserad sång eller gitarrspel. Det är vad jag kallar musik – då man spelar och sjunger som man känner för stunden. Inga noter, inga måsten, bara känsla…

Det var blandade känslor när det var dags för hemfärd. Dels skulle det bli himmelsk att få sova i sin egen säng istället för en madrass på golvet, dels skulle det kännas tomt att inte få höra de mer eller mindre irriterande viskningarna som kastades runt mellan oss tjejer när vi skulle sova. Inga tårar fälldes dock eftersom vi alla vet att vi snart ses igen.

  Men hur blir det den dagen då vi har vår allra sista show, då vi har nästan ett helt år tillsammans att se tillbaka på och plötsligt så tar allt slut, vad händer då? Det kommer att bli jobbigt. Men det är länge till det, nu ska vi skapa en show som ni finländare sent kommer att glömma. Så håll ögonen öppna för premiären i Vasa! Den är fredagen den 17 april och följs av några föreställningar där varefter pjäsen åker på turne till Åboland och Helsingfors. Planer finns också på att spela i Mariehamn.

Innan jag säger tack och hej för mig vill jag uppmuntra alla ni musikintresserade där ute att ta för er! Håll ögon och öron öppna för nya möjligheter. De värsta ni kan göra är att inte försöka. Även fast inte allt leder till berömmelse leder det till unika erfarenheter, nya vänskapskretser och lärdom.

  Mina allra sista ord blir inte mina egna, utan jag skall istället citera en snubbe jag beundrar mycket (Alf, "Affe" Mylläri) eftersom dessa kommande få ord beskriver hela Vaude! i ett nötskal. Dessa ord lyder: Nu kör vi en festversion!

Kolla in Vaude!s hemsida: http://www.vaude.nu